Muren blir bara högre och högre
Jag stänger ute allt ljus
Och lyssnar inte på någon längre

Påklistrat leende
Tillgjorda skratt
Fejk-glitter i ögonen

Men det värsta är
att ingen märker hur jag mår..

Jag låtsas att allt är okej,
Att allt är frid och fröjd
Sköljer bort alla hemska tankar
När jag är med mina \"vänner\"

Mina ögon är torra,
Men det har hänt att jag gråtit offentligt
En eller två gånger
Inte mer

Jag bröt ihop,
klarade inte av pressen

En dag tar pressen ta kol på mig
Jag kommer inte ha ork
Jag kommer inte ha styrkan
Jag kommer inte ha modet
Och jag kommer inte ha någon hos mig

Ingen förstår hur jag har det
Hur ofta jag är trött på livet
Hur ofta jag hållt en kniv i hand

Hur ofta jag velat dö,
På grund av \"korkade\" anledningar,
Som vissa skulle kalla det för..



För att jag känner mig så ensam,
tom och övergiven..