vi är bara döda
vi är döva för vårt hat
vi säger aldrig nåt som
kan tolkas fel och vagt
vi drömmer om en ny värld
vi vill att dom ska bli vi
vi vill ha en värld
där alla andra bara kan förstå

vi ritar bilder i sanden
vi försöker hitta ord
allt vi säger är en längtan
efter att bli trodd

spikarna dom hamras in
med taktfasta slag
murarna dom reses
säg vad har blivit kvar?
vi är ingenting som dom är
vi är alla lika bra
men dom måste bli,
bli som vi idag

vi kutar runt i små små världar
vi blickar bort mot skyn, men vad finns det att se?
vi ångrar ingenting när kaos blivit lag
men säg mig då, vad blev kvar till slut?