Smärtan sliter sönder mig när jag färdas genom skuggornas portal. Jag skriker och ber om nåd men ingenting stoppar portalens makt. Min kropp slits itu, färgernas förvandlas till svart och jag drömmer inte längre om frihet och frälsning. Hatet har ersatt allt det jag drömt om, begäret efter hämnd på dem som tog mitt liv är nu allt som finns kvar.

Och portalen viskar till mig med en röst lika fruktansvärd som kärleken:
\"Kom med mig, res med mig och jag ska visa dig ditt öde...\"
Trots att smärtan min är djup och kall som det gravens mörker jag kommit ifrån kan jag inte neka utan ber portalen föra mig till dem som en gång förbannat mig.