Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Psalm 119:105

Jag har förlorat dig, eller så har du förlorat mig.

Kanske har vi båda förlorat varandra.

Någonstans under vandringens gång gled mina fingrar ur ditt grepp och jag blev stående rådvill vid vägkanten, letande efter orden;

de där orden som lyser vägen för mina fötter.





Övriga genrer av Attimi
Läst 1857 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2007-04-13 17:04



Bookmark and Share


  Fredrik Stillesjö
Hej Attimi!

Vacker, tänkvärd dikt att läsa igen. Hälsar Fredrik
2009-05-13

  Regular
Vacker dikt!
2008-08-03

  shirin
slående vackert. en favorit!
2008-06-22

  glittertindra
vacker...
2008-06-07

    sunnanvind
Gillar mycket!
2008-02-08

  aol
din dikt grep tag i mitt hjärta där den dröjer sig kvar
2008-01-21

    ej medlem längre
Ja, det var så ... Bra, fin. Jag älskar psalmerna – och din översättning. / R.
2008-01-07

  Michaela Dutius
Återkommer gång på gång till din dikt.
Tycker om den trots att jag blir ledsen av den.
2007-12-20

  Bjarne Nordbö
Fantastisk helt enkelt, eller inte så enkelt men ....tusan så bra.
2007-11-23

    ingvar VIP
En mycket fin och inåtvänd dikt!
Ingvar
2007-08-10

  Prometeus
Jag har läst en del av dina dikter och jag gillar det jag ser.
Denna dikten speciellt. Jag har alltid varit fascinerad av \"sakrala\" teman, särskilt alternativa psalmer och böner. Denna dikt är mkt vacker och du använder svala, fina ordval. Precis som i många av dina andra dikter.
2007-07-09

  stella
Du beskriver förvirringen så himla bra!!
2007-07-08

  Lena K Nilsson VIP
Mycket fin! Berör...
2007-06-01

  Albert
å vad du skriver... gudomligt!
2007-04-21

  ÅsaLena
Får mig osökt att tänka på Augustinus: \"för din egen skull har du skapat oss och våra hjärtan finner inte ro, förrän de finner ro i dig\".
Sparar som bokmärke!
2007-04-19

  Sofie Viktoria
...och ett ljus på min stig.

Åh, wow! Riktigt känner den där känslan av handen som försvinner fast man med allt man har försöker hålla fast.
Bokmärkt helt klart.
2007-04-16

  Jojo
Jag vet inte vad jag ska skriva, men jag är så berörd av din dikt att jag måste skriva något. Tycker om, den är sååå fin. Dessutom lämnar den plats för egna funderingar.
2007-04-16

  Leif Furstedt
Spännande, du beskriver förlust och frågor, tycker mig också se den förlust, vakum som kan uppstå i ett förhållande, spännande och mångbottnad.
2007-04-13

  ettjag
mycket, mycket bra !
2007-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Attimi
Attimi