sittandes på högsta balkongen
i förortens miljonprogram
tittandes ut över betongen
och motorvägens avgasdamm

jag ser kommers och shoppingcenter
människor utan känsla och själ
reducerade till konsumenter
och producentens lyckliga träl

jag betraktar bilarnas flöde
deras aldrig sinande ström
är detta människans öde
eller bara en ond mardröm?

men flyttar jag blicken bara några grader
ser jag saker som många har förträngt
där ser jag mellan höghusens fassader
ett litet berg man ännu inte sprängt

och längre bort en liten sjö
bakom den en massa träd
det är en helt annan miljö
ja en annorlunda värld

så vacker och fylld av ro
dit vill jag ta mig ut
där vill jag mycket hellre bo
så jag fattar mitt beslut

att lämna denna ruljans
för längtan som i mig klia
kanske möts vi någonstans
på en stig uti det fria