Grannen i lägenheten ovanför är en yuppie med Steinway. Varje dag en kvart över fem läser han av hennes känslobarometer med sina elfenbenstangenter. Vid fem stiger hon innanför dörren, hänger av sig kappan och kämpar sig ur stövlarna medan hon stålsätter sig med mumlat mantra. Sedan brakar det loss. Hon känner sig som en våldspelad flöjt. Morgonångestens förlamande iskyla är ett Impromptu av Sibelius, eftermiddagens sorgebur en Månskenssonat och tidigkvällens Weltschmerz Beethovens Sonate Pathetique. En kväll i september, spelar han Rachmaninovs pianokonsert i C-moll “All by myself”. Då bestämmer hon sig för att imorn ska hon ta livet av sig.