Fastkedjad vid en bänk,
slumrandes halkandes flummigt.
Hungrig, sömnig o allt,
min rock luktar spya när det är kallt.

Mat vet man aldrig när man får,
mitt nöje är att stirra.
Benen bär mig fram och tillbaks,
min vän är upp och ner.

En flaska så tom när solen flyger,
alkoholhalten, ruset smyger.
Ett farväl kära läsare, vän och hjälpare,
vi hörs kanske senare?