Likt fluffigt, vitt duntäcke
breder du ut dig över landskapet
mjukt följer du åkerns kontur
omfamnar stenen där borta

Älgen och haren
känner din lenhet
där avtryck lämnas
ett tydligt spår

Likt den klaraste kristallkrona
gnistrar du och glimmar
när solens strålar möter dig
i trädets vinterkrona

Den mjuka dimman
har börjat stiga
från ditt sammetslena
vintersköte

Likt tårar faller droppar
från solvärmda granar
en häst letar rötter
under ditt lakan