Gabriel hade allt han någonsin önskat sig. Hälsa, kärlek och världens bästa yrke. Han var författare – och inte vilken författare som helst - utan en vars magisk-realistiska historier sedermera skulle förtjäna honom nobelpriset. Men det låg ännu i framtiden. För närvarande låg hans fru nyförlöst på St Marias spädbarnsavdelning och Gabriel höll sitt första barn i armarna medan han försökte få den lilla att slå upp ögonen. När han äntligen lyckades förstod han ögonblickligen att något gått fruktansvärt fel. Försiktigt lade han ner den lilla och kysste sin sovande fru, innan han gick ut i kvällssolen för att aldrig återvända.