Att skriva innebär en livslång jakt på blyerts, bläck och flata ytor att sätta sitt märke på. En enkel resa till odödlighet genom tusentals unika ordföljder. Men få inser att i lika hög grad som sinnet märker pappret med sin berättelse märker berättelsen sinnet. Och detta är en skrift som inte är mindre permanent för att den är osynlig. En människa kan ägna decennier åt att försöka utplåna det som skrivits bara för att finna att hjärtats text är som ett bamburör. Den står antingen emot eller splittras. Aldrig ger den vika. Därför stod också Gabriel i kapellet den dagen.