med Stockholm i ryggen
på tåget till Lund
med tid som enda sällskap

andas färden sig själv
lyfter från ord
glider på toner
som smakar pastell

har redan vid Nässjö
hunnit ända hem

som ett rö för vinden
som fjolårsgräs
utan anlag för knoppar
men med envishet

leder vägen bort
nästan alltid
ända hem