Alla som skriver vet att textförfattande går i cykler. Ibland är blommighet av nöden. Emellanåt är lakonin den heliga Graal. Men hur utsmyckad eller avskalad en dokumenterande text än är förblir den en statisk skiss av en verklighet i förändring. Med tiden uppstår därför avvikelser, där kaoset tränger in i det oundvikliga tomrummet mellan världen och dess ögonblicksbild. Anomalier likt maskrosor om våren; vackra och ovälkomna. Många av hans företrädare hade trott att lösningen vore en text som, likt ett juridiskt dokument, utgjorde en djungel av garderingar och exakta termer. Ismael själv visste bättre. Ju färre ord, desto färre anomalier.