Här är någon som inte är någonting alls
Bara rädsla och skräck
Tomhet som gömmer sig bakom fagerhet
Och kanske hjälplöshet
Som ingen vill beskydda
En kväst själ
Som inte har kvar viljan att vilja
Eller modet att leva

Men även i detta tomma bröst
Flammar det upp en låga
Ibland
Som stormar mot fjättrarna
Och bränner fegheten
Lyser upp tomheten
Och tänder saknaden

Och när den flamman brinner
Kan någon som inte är någonting alls
Drömma om att leva
Och önska sig en människa
Och le ett litet uppvärmt leende
För att nästan vara någon