nånting lämnar mej ensam kvar på balkongen
med allt det ömsade
yrvakna
vindögda
all denna kärlek att förtjäna
alldeles själv
men det är ingen klagosång
det är en viskning till tanten på balkongen bredvid
-det finns så mycket jag inte ger dej
och förresten
det bästa för knän är att vara så svaga
att grönskan på ens jeans
håller sej kvar ända uti februari
och det rodnande
darrande
bultande
är ett färdbevis
jag bara vet det
en dag
ska vi älska
utan att huka oss