Huvudet är fullt av ingenting,
mest tingeling.

Stigarna är leriga,
mina leenden är smått snea.

Hur mycket jag än målar om alla mina rum, flyttar till olika städer, bytar kläder, bytar stil.

Likförbannat kommer jag inte ifrån min värsta fiende.

En liten sprallig flicka som en gång togs av ett monster och smutsades ner till ett litet luder.

Kan inte sminkas bort.

Hon är ett litet stycke och det vet varenda kuk.

Ja så kan det gå...
men ändå träskar man på...