Oliver Fredriksson:
Gender - Male
Age - 18
Country - Sweden
City - Ostersund
Skincolor – White
Haircolor – Blonde



Blått, grönt, rött och slutligen gult ljus turades om att smeka Olivers hud där han stod på dansgolvet. Han rörde sig snabbt till musiken. Ett, två, ner, upp, piruett höger. Snabbt slängde han hela kroppen åt vänster och kände sitt hår flyga i luften, för att slutligen, då han stannade, slå emot hans kind. Han fortsatte och gjorde samma rörelse, fast denna gången åt höger. Han slängde huvudet åt vänster, höger, vänster samtidigt som han böjde sig neråt, för att till slut stå på knä med kroppen lutad bakåt då musiken tog slut.
Runt honom dansade flera hundra andra människor, varav han endast kände ett fåtal.
Han reste sig upp från dansgolvet och gick mot sin vän Markus som stod lutad mot en vägg bredvid dansgolvet.
- Fan vad disco är jobbigt, sa han till Markus då han ställt sig bredvid honom, lutande mot väggen.
- Ja det kan jag tänka mig, som du dansar… svarade Markus och skrattade högt.
- Fast vad vet du om det förresten, du är ju den som alltid följer med hit, men aldrig dansar, sa Oliver och torkade svetten ur pannan.
- Men orka, jag är här för brudarna, sa Markus och tog en klunk öl ur burken han höll i.
- Ja orka! Tror du brudarna är här för killarna som står vid väggen? Svarade Oliver samtidigt som han vinkade tillbaka åt en ung tjej som vinkade åt honom från dansgolvet.
- Det här är mer min typ av musik, som man slipper röra på sig så mycket till, sa Markus då discomusiken plötsligt byttes ut mot en ballad.
- Jamen kom igen då, svarade Oliver och drog snabbt ut Markus på dansgolvet.
- Har du blivit galen eller? Sa Markus förskräckt då Oliver drog med honom, och tryckte honom hårt intill sig.
- Kanske jag har, sa Oliver och höll fast Markus i ett stenhårt grepp.
- Jag är inte bög, fatta! Sa Markus skarpt och lyckades dra sig ur Olivers grepp.

Oliver kunde känna allas blickar på sig, och följde snabbt efter Markus tillbaka till väggen.
De stod där länge bredvid varandra utan att säga någonting, då Oliver fick syn på en ung kille som dansade med en tjej. Det var egentligen inget märkvärdigt alls med killen, förutom att han stirrade och log mot Oliver. Oliver log tillbaka och återgick sedan till Markus.
- Du, förlåt, jag ska aldrig dra med dig ut på dansgolvet igen, jag lovar, sa Oliver och fnissade.
- Det är fan bäst för dig det. För om du gör det, hur många tjejer tror du jag får då? Svarade Markus och såg allvarligt på Oliver.
- Men vafan Macke, alla killar lattjar väll, man är ju inte bög bara för att man lattjar lite med en kille på dansgolvet, sa Oliver och skrattade. Markus svarade ingenting, utan bara instämde i Olivers skratt.

Det hade blivit sent och de flesta hade lämnat lokalen för att antingen gå hem till sig, eller eventuellt hem till någon annan. Markus var en av dom som lämnat festen, och Oliver satt nu ensam på en stol och såg på personerna som gick förbi honom. Han fick alltid en slags känsla av sorgsenhet då det tog slut, och människorna började skingra på sig.
Plötsligt stannade en av personerna som gick förbi. Han kände igen personen som killen han sett dansa tidigare. Han satte sig ner på en stol bredvid Oliver och log samtidigt som han såg på honom.
De satt tysta en stund och bara log mot varandra, innan Oliver bröt tystnaden.
- Stöter du på mig eller? Frågade han och log ännu större.
- Kanske jag gör… svarade killen och blev röd i ansiktet.
- Vad trevligt. Vad är du för typ då? Fortsatte Oliver.
- Jag heter Jocke… Joakim, svarade Jocke och tittade fascinerat på Oliver, du då?
- Jag heter Oliver jag, svarade Oliver.
- Okej… Men du, jag måste iväg… sa Jocke och reste sig snabbt upp.
- Men… svarade Oliver utan att hinna säga något mer innan han blev avbruten.
- Vi hörs, sa Jocke och gick snabbt ut därifrån.

Oliver kände sig väldigt överrumplad, han visste inte vad han skulle göra.
Alla möjliga tankar flög genom hans huvud då han sakta började bege sig hemåt, men de flesta ledde ändå till slutsatsen att han antagligen träffat en mycket underlig person.




///Nico Zasha Kroik