Älskling, jag träffade din bror igår.
Vi talades vid, så som du och jag, innan vi kände varandra
sådär lite väl angenämt.

Vi gick genom parken, den är så vacker såhär års
när löven har fallit och ännu faller
och den grå himlen som känns så väldigt nära inpå,
de nakna grenarna som blygt dansar med i vinden.
Din bror bjöd mig te och jag drack hans äckliga te
Och hans åtrå var oskyld, gav mig aldrig något val.
Bara ännu en odödlighet att ta vara på,
som med barn och glass du vet.

Älskling, tror du mig om jag säger
att jag såg din bror i dina ögon?
Att du igår var den jag en gång föll för
den bekymmerslösa idealist
som en gång bjöd mig på evigheten.