Min väg har varit kantad av törnen
och jag står nu vid vägens slut
och undrar just var rosorna finns.
- Kanske var de inte till för alla
bara för den som gudarna har kär. –
För mig har det gällt att plocka smulorna
från den rike mannens bord
och vara tillfredsställd med det.

Hela livet har jag hoppats
att solen skulle skina på mig
Att jag skulle få vandra på gröna ängar
med Någons hand i min.
Men oftast har det varit hugg och slag
besvikelse på besvikelse
Inte ens barnen älskar mig
hos vem skall jag söka min tröst?

Bittra tårar sköljer över mig
Var finns lyckan på denna jord
och varför tror jag att den finns?
Vilken ängel har viskat i mitt hjärta
att kärlek och godhet finns
Jag söker ju ständigt efter något
som kanske inte ens finns.
Varför???

Finns det något ensammare
än ett ensamt människohjärta?