Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tänk om de visste

I ensamhet sitter jag. Kämpar för att hålla de fruktade tårarna bakom mina ögonlock. Det bränner och jag vill inget hellre än att gråta, eller lyckas låta bli.

Jag vet att jag är värdelös och jag är hatad. Jag är fruktad.

De vågar inte komma mig nära, de är rädda att de ska få se något annat än min glada yta. Min glada jävla yta som är så falsk, jag är en falsk jävla människa.

Tragisk och liten.

Ingen vet vem jag är. Ingen vet någonting om mig. Hur jag ligger med mitt gråtrandiga ansikte under kudden om nätterna och hulkar patetiskt. Hur jag sitter i mitt hörn och skakar med bultande hjärta. Hur jag skriker inombords och hoppas att någon ska höra mig.

Hoppas att någon ser mig. Mig.

Jag ser tillbaka på mig själv då jag liggandes i fosterställning, gråtandes igen, skakar och önskar död åt monstret som just bestigit mig. Monstret som helt nöjd ligger vid min sida, stirrar upp i taket och ler.

Monstret som tog mig med våld.

Vänner berättar om sina patetiska problem, jag lyssnar och hjälper. Det som de berättar är inte i närheten av min historia, tänk om de visste. Tänk om de förstod hur jag mår, hur jag lever. Eller inte lever. Tänk om de skulle fråga \"hur mår du?\" och invänta mitt svar.

Tänk om.

Du är mer patetisk än jag, du som inte bryr dig.




Övriga genrer av Elisabeth Olsson
Läst 525 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-05-04 00:27



Bookmark and Share


  KLANG
så jävla sant.. bra formulerat:D
2007-07-02
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Olsson