Jag undrar om vi någonsin kommer att hitta hem.
Och om det hemmet i så fall är vi två.
Du överraskar mig om och om igen,
du har förändrats.
Inte till det bättre, inte till det sämre,
förändrats.
Jag kan aldrig förstå vad du menar.
Det finns en mystik, kanske är det bara jag som upplever den.
Kanske ser du allt på ett annat sätt.
Kanske känner du ingenting.
Jag inbillar mig antagligen.
Det är inte kärlek.
Jag längtar hem.
Hem till kärlek.
Det känns så otroligt bra att vara nära dig, jag vill inte släppa.
Förstår inte varför jag inte vill och kan släppa.
Jag har svaret,
Det är du.