Det första jag kände igen

var nog främlingen

på genomresa



(visserligen)


Vinglande

fram och tillbaka

över vägen


( i rusets övermod)



Balansgång på bron

fallet

och handen som klamrade sig fast

vid klippväggen

(min vägran att ge upp)


kanske det andra


Det instiktiva

ropet på hjälp

gång på gång


(och glömskan över räddningen)

Var något jag insåg

långt senare


Den vita flaggen

och pannan mot marken

avslutade kampen