Regnet öser ner och vinden blåser kallt. I mörkret hörs ingenting förutom en pojkes snyftningar. Morgonen gryr och solen torkar det våta gräset. Men trots solens varma strålar från den klarblåa himlen, så torkas inte tårarna på pojkens kinder.


En hjälplös moder omfamnar sin son.

"Men lilla gubben, vad är det för fel?"

Pojkens tårfyllda ögon möter sin moders varma blick och säger;

"Det gör så ont mamma.."

Modern frågar oroligt;

"Lilla gubben, var har du ont?"

Pojken tar sakta fram sin darriga hand, och pekar mot bröstet.

"Här mamma, det gör så ont här!"

Modern försöker hitta spår av något sorts sår eller blåmärke, men finner ingenting.

"Gubben lilla, där syns det ju ingenting."

Pojken kramar om sin mor hårt.


"Nej mamma, det syns inte när hjärtat är trasigt."