Det vilar en tryckpress mot mina revben
som gör att jag får svårt att andas
mina bröst trycks bort och finns inte kvar
jag är ful av dina ord
jag misshandlas av dina blickar
och hånas av mitt eget självförakt
som du skapar.
(Varför behöver jag dig?)
Du skriver blad efter blad i din ofärdiga bok
och ser inte hur jag skriker.
Pennan ristar i min hud och skapar bestående ärr
för varje ord blir mitt liv mer oförstått
och jag gräver i sten för att veta vad som finns under
den perfekta ytan
jag stampar i takt till hysterin inom mig
som du skapar.