Det händer plötsligt, när vi sitter där på cafét och klockan närmar sig midnatt. Jag säger något självironiskt och istället för att skratta spänner du allvarligt ögonen i mig och frågar; \"du menar inte på allvar att du inte vet hur mycket ljus du sprider
En strimma solsken
Att du ser mig är en strimma solsken i ett rum av svartaste mörker;
jag vill stå där och bada ansiktet i en evighet.
Låta dig klä av mig och med kärleksfingrar läsa sorgen från min hud;
så att jag en dag kan skratta när du kittlar mig.