alla tar plats och vill betyda
men jag är bara oförstörd
säger du
alla vill tro att deras åsikter betyder
men jag har bara inte hittat
mig själv än
säger du

du säger att du är äldre och tillräckligt gammal
liksom
du vet var du har dig själv
och vem du är
kanske har du rätt
vad vet jag (?)

ja, vad vet jag om kärlek egentligen?
inte mer än hur man älskar
och vad vet jag om hat?
inte mer än hur man hatar

du. jag måste stå fast vid vad jag tycker
för det är allt jag har kvar nu
mina små egenheter
sättet jag kramas på
mina små funderingar
om varför vi finns
och sådär
mina löjliga drömmar
som jag fortfarande tror på
Min naiva tanke
om att det är okej
att lufta sin skit
och det är okej
att le mot en främling
och att det inte finns
ondska (trots att jag mött den själv)
och att alla har sin historia
och att empati är lösningen
på världsproblemen
och att acceptans
är steget längre

och jag skulle kunna fortsätta
i evigheter

fast jag kom precis på, vem jag var
och vet du vad jag kom på?

jag har vetat vem jag är hela tiden
det är alla andra
som verkar förvirrade
ibland