Denna mark ska alltid stötta mina fötter,

denna himmel alltid smeka mitt hår.

Horisonten är mitt fängelse, mitt rike,

det är här och endast här, jag rår.


Här har jag planterat mitt hjärta,

sett det rotas - och dö - för livet.

Nu vajar min själ från tusentals ax,

allt jag gav - sinom tid - blev mig givet.


Jag minns hur jag dröjde ett ögonblick,

i den hemlöshet de kallar frihet.

Där vi intet berör och intet berör oss,

tills dess vi böjer nacken - i vördnad - för livet.


och ser...


att en frihet bor i begränsning,

som vida överträffar varje gränslöshet

och att varje skatt som för en annan försakats

blir vår igen - en dag - med rättighet.