fumlar med dina knappar
vill öppna dig
krypa inunder
vara dig närmare än din egen hud
finner mig faschinerat
övertygad om att verkligheten
existerar även för mig

trots att jag flummar
äger fantasierna inte längre mitt jag
tycks inte längre famla omkring i ljuset
utan vågar kliva in i mörkret
endast i skydd av min våtdräkt

som om den skulle kunna skydda mig
från att bli biten av hajar som gömmer
cirkulerar bland vassa korealler

minns du thailand
händer under vattnet
flätades samman när vi
snorklade bland havets vackra

den guppande sjöhästen
gör mig fortfarande gyllenbrun
lämnar en smak av singha
på mina läppar röda

jag vet att jag är allt det där
fumlig flummig och att jag famlar
allt som oftast flamsig
så ofta även svamlar jag
klandrar och förvandlar guld till skit
det är min talang
kära falang