framför mig i en stressad situation med endast en minut till tågets avgång, det blinkar i himlens port, skillnaden mellan vinnare och förlorare, Han stod. Viftade bort det som var framför honom en svart fluga,inget viktigt,  en förlorare. Så han viftade vidare och sade "kom igen då, jävla inv..."(mummel).

framför mig en svennejävel, tänkte jag och stack kniven mitt i hans dallrande, äckliga ölmage. för många gånger har du druckit i hopp om att bli modigare svennejävel, och enda gången du blir modig i nyktert tillstånd är när du kan vifta bort människor, som flugor för dig. svarta är dom. alla likadana. svarta.

framför mig, liggandes på golvet en blödande svennejävel jag håller fast via min snygga röda klacksko, och säger åt honom att "så får man inte göra!".
sedan klickar jag tre gånger och säger "there's no place like home" och finner mig i tryggt förvar, bland mina egna.