Lite tafatt sådär,
från min barndoms år.
Med det solvarma gräset under fötterna,
och den största pinne jag kunde hitta.

PANG!

Blev jag just skjuten,
eller var det vardagen som slog omkull mig?

Så faller regnet omkring mig,
frusen in i märgen.
Det är en vacker ridå,
och scenen är min egen.

Klockan ringer, dörrar slås upp
Nu är det min tur...