Äntligen nådde
dina gyllene armar
mitt bleka ansikte

varma var dina händer
som strök med ömhet
min frusna vinterkind

jag blundade stilla
hörde dig viska:

Snart, mycket snart
hörs koltrastens sång
till bäckens porlande
ackompanjemang

Snart, mycket snart
ska jag fylla ditt krus
med ljuvliga dofter
av sprängande vår