Hej,
jag känner mig liten och ensam.
Alla här bara skriker.
De slänger saker också
Det metallskramlar.
Jag känner mig fan så jävla ensam...
X är inte hemma.
Vi ska gå ut när hon kommer hem.

Rädda mig sålänge...

Får jag gråta nu
eller är jag bara en belsatning.
Usch, vill baka men det går inte.
Man blir glad av att baka,
eller så är det tröstätandet av det nybakta.
Hoppas ingen hittar mig härnere
och ska förklara vad som hände.
DÅ kommer jag börja gråta.
På riktigt...

Finns det inget mer harmoniskt sätt att splittra familjen på?