I havet väntar döden
riv upp storm låt vågorna
dräpa skeppen.
Låt oroliga själar dansa runt
i ett virrvarr av vrakdelar.
Höj mot skyn seglen som inte längre
kan bära en vind.
Den sista seglatsen är slut
innan den första har rundat Kap Horn.

När vinden har bedarrat
finns inget mer att göra.
Bara ankra upp
i fjärran land.
Vad är livet
utan saltvattensstänk
i ansiktet.
Mot vinden reses seglen
mot storm går färden.

När döden har lämnat havet
då sista fartyget har gått i kvav.
Finns ingen mer hamn
som väntar på fartyg
från fjärran Orienten.
Sjömännen ligger
i ett hav av gravar.
Under ytan hörs en stilla shanty
från döda röster i en kör
av sjöman från en svunnen tid.

Ingen kommer längre ihåg
jungman Jansson, kapten Blod
eller den flygande holländaren.
Skepparen vid stormasten
styr sitt rike
likt en kung i sitt hov.
Under däck sjömännen vilar i sin ruff
och barlasten säkert förankrad
lågt i skrovets innersta.
Alla redo att möta döden
i havets dunkla värld
en stormig natt.