Att kunna öppna sig för nån och berätta allt
och att visa sitt riktiga jag.

Kan leda till en resa genom varmt och kallt.
Som svalkar, men ändå bränner.

Många gånger känns det som om allt är bra,
att man gillar känslorna man känner.

Men sen ångrar man varje steg som man tar,
ångrar allt man sagt och gjort.

Gömmer sig i mörkret mycket fort
och önskar att man kom tillbaka,

Till den tiden med fria tankar,
utan någon som har möjlighet,

Att kontrollera dem.

Hjärtat bankar...
Kommer jag någonsin bli ensam igen?


Men sen så finns det de sköna stunder
då allt man vill är att berätta

Då man känner att prata, är ett under
och att vara tyst, ej är det rätta

Då har man hitta sin rätta person.
Då har man kommit rätt

och då kan man prata sig mätt! ;)