Jag snyfftade under min väg genom rummet
hörde bara din komentar och glömde berömmet.

Trots att jag vet vad jag klarar
Är det endast dina ord som jag bevarar.

Jag vet mycket väl att det konstigt är
att jag borde klara mig utan allt sånt här

Livet går vidare utan att jag vet allt om mitt humör,
mitt utseende, mina kunskaper, ja allt som mig berör

Men ändå måste jag lyssna på dina ord
en lag, som tycks vara den enda på vår jord

Jag följer de alla punkt till pricka
låter inget här i världen dem berycka

Men jag ber dig vem du än är
att du mig älska och släppa lär

För trots att mitt liv lyckligt tycks vara
Finns det en finslipad kant över vad jag kan klara

Bara jag kunde stanna upp och slippa mig själv lycklig betvinga
aldrig lita på dina ord och stänga ute allt som där må bringa

Så kunde jag bli fri
och låta tårarna välla förbi