Vaknade imorse av en mardröm. Om sjunkna skepp och uppsvällda ansiktslösa kroppar - och en mobiltelefon som härbärgerade en fiskliknande varelse från yttre rymden. På väg till jobbet mötte jag blicken på en man klädd i kvinnokläder och i postkassan kittlades min näsa av en doft av Minotaur. För många somrar sedan betydde den doften något stort - en känsla som spränger hjärtat. Idag var den gömd i en ullkostym, åldrad och distingerat silvertinningad. Världen var vänd uppochner för ett slag. När samma molekyler klängde kärleksfullt om rynkig hals. Fel men rätt. Hur långsamt tiden går! Hur fort vi rusar!