Att säga att jag är rädd vore en underdrift.
Fasan har slagit till, och jag står i vägen.
Denna kraft, denna makt, tillåter inga medtävlare.

Mitt sinne är angripet, och jag kan inget göra.
Vad händer med mig?
Trummor. Trummor som dånar i mitt inre.
De vill få mig på knä.

Att bryta ned en själ är lätt.
Det är stoft, och inget annat.
Nedmalet, oformligt, meningslöst att bevara.
Min själ.
Den jag inte kan försvara.

Denna djupets makt slog till ur skuggan.