Just nu känner jag mig ganska trött.
Bara trött.

Trött på alla som gör illa sig själva,
Och på alla som klagar på de som gör illa sig själva.
På alla som är självmordsbenägna,
Och på alla som inte förstår varför en del är självmordsbenägna.

På att någon ens pratar om självdestruktiva saker!

Trött på alla som inte kan förstå,
Och på alla som inte berättar så att någon kan förstå.
På alla pratar om vad de känner, med alla de ser.
Och på alla som aldrig visar vad de känner.


Det finns mer saker jag är trött på också.

Att man alltid ska vara så speciell, så alternativ.
Man ska tydligen vara sig själv!
Inte som någon annan.

Jag ser egentligen inte meningen med det..
Är inte alla sig själva hela tiden?
Hur man än handlar, så handlar man utifrån sig själv.
Även om man egentligen inte ville göra något,
som man ändå gjorde.
Då gjorde man det själv. Man gjorde ett eget val. 
Även om man färgar sitt hår blont,
tar på sig så lite kläder man bara kan.
Man gör sina egna val.
Är inte de människorna sig själva också?
De är ju så de är.
Man kan inte klaga, och säga att de inte är sig själva.
Tror jag.

Och vi är ju alla speciella på våra egna sätt. Alla.
Och ordet "alternativ" kan slänga sig i väggen,
för det finns inte.
Om det finns har det används på tok för mycket.
Allt tjat.. "Nej, hon är inte alternativ." - "Jo, det är jag visst!"
Spelar det någon större roll egentligen?
Alternativ. tss.

Nu tänker jag inte nämna ett band.
För några år sedan var det tufft att lyssna på dem .
Man var lite sådär.. alternativ, lite läskig för omgivningen.
Sedan började fler lyssna på dem.
Helt plötsligt fick de en så kallad "Fjortisstämpel".
De blev ett mainstream band. 
Hur många människor slutade lyssna på dem då?
För de ville ha sin egen stil, de ville fortsätta vara sig själva, inte vara som någon annan, alternativa.

Som någon sa när vi pratade om musik;
Jag tror att folk är så upptagna
av att vara sig själva
att de glömmer att man
får lyssna på precis vad man vill
Som man tycker är bra.


Jag är trött på en till sak också.
Att man alltid ska bli placerad i olika fack.
Som ungdom här i Sverige finns det många olika.
EMO, Fjortis, Bitch, Slampa, Hårdrockare, Tönt, Wannabe .
För att nämna några. Ibland frågar jag folk,
"Vad är egentligen en fjortis?"

Hittills har ingen svarat likadant som någon annan.
Jag tror nog min mormor har det bästa svaret.
"Det är en ungdom som är Fjorton år!"

EMO.
Alla som har svarta kläder/ är tystlåtna / är deperimerade..
och så vidare, blir direkt kastade in i EMO- facket. 
Bitch och slampa blir man direkt när man klär sig på ett visst sätt.
Fjortis kan man bli lite närsomhelst.
Om man uttrycker någon speciell åsikt, lyssnar på ett speciellt band,
råkar färga sitt hår likadant som någon.


En sista sak.. Varifrån kom orden "orka" och "äger/suger"?
Jag stör mig på de orden.
Inte om man använder det rätt, verkligen inte.
Men just i sammhang som,
"Äh, orka det!" Eller, "Äh, Slayer suger ju!"
Jag hatar dom orden,
men jag har ingen bra förklaring till det.
Mest kanske för att jag tycker de är fula och osociala.
Blir chockad varje gång någon över 20 år använder det.
Nej tack, rädda mig.

Nu borde jag sova.