Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om du vågar fästa blicken.

Det gör ont när jag tittar på dig.
Jag ser dina osäkra ögon, hur du inte vågar fästa  blicken vid något.
Försöker möta din blick, och hålla den fast, Men jag misslyckas.

Sedan när blev du såhär?
Jag kommer ihåg när du var stark och självsäker. Svaghet lyser om dig.
Var är ditt självförtroende nu? Du brukade vara så mycket starkare än jag.

Vad har dom gjort?
Och vilka är dom? Jag hör inte vad du säger, för du viskar. Tala högre.
Hur kan en människa som du brytas ner så snabbt? Varför just du?

Du kunde ha blivit något stort.
Kanske är det inte försent än. Jag kan hjälpa dig, om du vågar?
Vågar du ta min hand om jag sträcker ut den,
och långsamt reser dig upp?
Vågar du stå upp, när jag släpper taget om dina axlar?
Eller faller du ner, på marken, och drar armarna runt dina knän?
Jag vet inte om jag vågar släppa dig igen.

Jag ska hjälpa dig att hämnas. Tillsammans ska vi hämnas.




Fri vers av Mandalay
Läst 601 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-06-09 02:05



Bookmark and Share


  TheThinLine
En viss person lyser igenom... tycker jag.
Svårigheten att klara av allt. Överleva med sina känslor.
Hämnden. Jag gillar verkligen det där avslutet :)
2007-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Mandalay
Mandalay