Öknen, med dess ödslighet och dess mysterier.

Underbar.

Sultanens palats och stad, orientaliska former färger, reser sig ur sanden.

Underbart.

Ryttaren, ridandes mot skymningssolen, med sitt svärd och sina tankar.

Frihet.

Solen, denna brännande mördare, med strålar likt knivar, stor och mäktig.

Fritt fram.

Sandrikets djinner, denna mörka fasa, ryttare räds, folket skriker.

Vi fick för våra synder.

Pyramider, gigantiska, fulla av drömmars skapelser och hjärnans fällor.

Tag i akt. 

Måne över ökensand, ett hav, vackert så som kusinen Havet.

Underbart.

Ögon i natten, gömda på dagen, öknen lever, andas som Du.

Har funnit det den sökte.

Jag vaknar och ser ut genom fönstret.

Och knäpper än en gång på stereon.

"Nomad! You're the rider so mysterious!"