I bland önskar

jag att mitt

minne

fungerade

som en

digitalkamera

Att jag kunde

radera de bilder

som störde

och inte passade

in

Redigera
Retuschera
Romantisera

Ungefär som i
Eternal Sunshine
of the Spotless Mind

Skapa blinda
fläckar i minnet
dit inga tankar
någonsin når

Men hur jävla
kul skulle det
vara?

Och hur skulle
jag se ut?

Som en fasad
utan substans

Som yta
utan djup

Som en spegel
utan bild

Som ett tillrättalagt
det utan jag

Nej, jag föredrar
nog skavankerna
på själen

Som en vacker
byrå som etsas
med åldern
tll charmiga
fåror och kantstöts
av tiden på
ett sådär

Harmoniskt vis