kall de gör ont så ont ,,,ingen ömhet ingen kärlek,jag skriker i min själ,blodet blir till is ,du förstår inte va jag sejer eller menar ,vi är så olika du å jag ,men jag kan inte lämna dej,jag älskar dej för mycket fast jag vet inte på vilket sätt jag älskar dej på,för du är inte som mej å jag är inte som dej vi skriker ofta till varandra å bråkar eller ha en stärk å kraft fult prat,jag är rädd men vet inte för vad,att bli själv ,näääää de ha jag kommit över ,gillar min ensamhet bygger på den min styrka min ork att gå vidare att vissa att jag kan va själv ha ju dej där i bland som tar lite på mej...de få räcka fast jag SKRIKER.