Stryk med svala händer
min feberheta panna
I visshet att det dagas
men mörkret härskar än,
ber jag dig i nöden:
Min Älskade, stanna!
Då själen vrids i plågor
behöver jag en vän

Smält mitt kalla hjärta
med mjuka läppars hetta
Ta mig i din famn och
låt mig stanna där
Lyssna på mig, Älskade
Hör min själ berätta
om drömmarna som varit
Om verklighet som är

Min skönhet jag förlorat
För skärvor har jag sålt den
Och själen mörknar hastigt
i takt med gryningsljus
Min fasta grund och klippa
jag övergav i flykten
Jag hittar inte vägen hem
till min Faders hus

Tiden rinner från mig nu
Min sista kraft spyr galla
Min förr så stolta hållning
har bytts mot plågad rygg
Låt mig gå, min Älskade
Låt alla slöjor falla
Slut mig i din varma famn
och låt mig somna trygg...

© AnnaCarin Andersson