Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Redigerad repris från den 14 augusti 2004 ...men idag lämnade du jordens liv...


Lilla grå


du brukade väcka mig sent om natten
och lägga din mjuka tass på min kind
du ville krypa under täcket
ligga tätt intill mitt bröst

ibland stal du min kudde
fast du hade en alldeles egen
du spann på min mage
och kurrade invid örat

men nu har jag lämnat dig
och minsta tanke på ditt lilla väsen
knyter en sorgknut av brännande saknad
som spränger djupt inne i mitt bröst





Fri vers av Pica pica
Läst 413 gånger
Publicerad 2007-06-18 22:46



Bookmark and Share


  noname_realmind
Ja - brännande mycket saknar man de små underbara pälsbollarna.
Så ömsint och fint skrivet.
2007-07-17

  ÅsaLena
Antar att denna text hänger ihop med den innan. Det är otroligt hur de små liven kan ta våra hjäran i besittning - bara genom att vara -.
Tycker speciellt om din formulering: \"ditt lilla väsen knyter en sorgeknut av brännande saknad\"
2007-06-19

  Cinemiracle
Du får mig att gråta en skvätt, för visst älskar man också ett litet djur så innerligt, att livet självt stannar upp ett litet slag när det går bort!
2007-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Pica pica
Pica pica