Du tog hand om pilen, gatans stolthet, den stora pilen som såg ut som en vild Jimi Hendrix mot de andra spinkiga björkarna. Den var stor, två gungor på varsin gren. På hösten klippte du ner den i en pinsam arméfrisyr som sedan plötsligt exploderade i juli och blev som Bob Marley. Bladen nådde ända ner i marken och vi kunde nästan gömma oss i den för gatan.
- Den skymde bra sa mamma.
- Och jag kan sola topless på altanen sa syrran. Du sa ingenting du bara tog hand om den och trädgården, planterade och påtade. Mamma jobbade mer och mer. Bakningen togs över av Skogaholm. Och stängd sovrumsdörr betydde mammas blodsprängda ögon och du åkte väg ett tag med Saaben. Det blev mer trädgård för dig, pilträdet hade fått någon sjukdom av någon svamp jag fattade ingenting, svamp växer väl på marken? Mamma ville prata jobb men du trädgård, efter ett tag sades ingenting, tyst i bilen och tyst kring maten.
-Ska ni inte säga någonting sa jag och svor inombord åt syrran som flyttat och lämnat mig åt två tysta människor som inte kunde titta på varandra.
Efter skillsmässan åker jag och du förbi det sålda radhuset och när vi ska till att titta åt höger och 15 år så är det som att någon har skurit ut ett stort hål i en oljemålning. Du tvärnitar och utbrister va, va fan har de gjort! Den hängande trädgården i Hässelby är borta och det enda som finns kvar är en trumpen stubbe.