Du har aldrig samtalsplanerat; aldrig insett att nio av tio samtalstrådar löper ut i tomrum. Samtalet är kärlekens synliga sida, men om vi förlorar orden, om jag nystar fel och vi slutar i intet, kan jag inte lita på din hjälp tillbaka. När blev det såhär? Du är inte sårad, det vet jag. Jag har inte varit ovarsam med det florstunna, hemliga, som är kärlekens innersta kärna. Ändå döljer du dig. Och så snart jag ser skymten av något äkta höljer du dig blygt i kyskaste charm. Men jag ville aldrig ha en charmig man. Längtar efter dig trumpen, äkta.