En dag som denna då regnet ihärdigt bestämt sig för att stanna, då ges det möjlighet att få ta fram pennan och skriva ner det som känns rätt för stunden.
Tankar som dyker upp om gårdagens historia. Just den där mannen som sitter och trummar i takt med fotstegen av dom rika, är en person som fått mig att fundera.

Sitter du nu och trummar även fast regnet gör dig sällskap. Det sägs att glädjen finns inuti hos alla och inte utav alla saker vi funnit på vår väg. Ja! Så är det nog, för du sitter där och ler som solen mot alla som passerar förbi och kanske lägger en slant för trummans slag.

Vad får dig att sitta där dag ut och dag in? Gör du det för att glädja andra eller har du ingenstans att ta vägen när natten kryper på. Finns det tårar i din värld också, en längtan till en bättre värld. Du vinkar så glatt när du känner igen någon, som om du vill känna dig behövd och saknad. Märkligt! Men du ger mig ngt som jag så väl behöver.

Där i takt med fotstegen av dom rika för du mig tillbaka av trumslag från min egen älskade pappa. När jag går förbi dig ibland och vinkar med ett leende, så är det både dig och pappa jag ger ett leende.

Din inre glädje väcker liv i minnen som finns inuti mig och för mig tillbaka när jag dansade i takt med pappas trumslag och den enorma kärlek som fanns i vårt hem. Mamma som steppade och det ekade av skratt ofta när pappa kände för att göra ett trumsolo. Ja en del grannar knackade väl ibland i väggen, för att påminna om att vi inte var ensamma i huset *ler*. Men ofta var det under dagtid och på helger, så vad gjorde det.

Att gå i takt med trummans slag är ngt som för mig känns så annorlundare
och du får mig att gå så mycket lättare. Det har hänt *ler*, att jag gått några extra vändor för att få höra trummans slag som jag både somnat och vaknat till ibland. För mig är du behövd och du för mig tillbaka till människor som betytt så mycket för mig och som jag älskade så innerligt.

Så jag hoppas att trummans slag i takt med fotstegen av dom rika, ska ljuda länge i vår stad.