När man möter dig du alltid hälsar
med en stor kram
Ditt ansikte ger inte ifrån sig annat
än att du kanske bytt ram

Mina ögon tränger igenom och jag har
genomskådat dina falska drag
Egentligen ser jag en som är otroligt
ynklig och mycket svag

Stryker dina vänner medhårs för att
få hos att spinna som en katt
Tycker bara så otroligt synd om dig
och du gör mig bara så matt

Skulle vilja stryka dig mothårs, för
att få dig att vakna av det som tär
Bättre vore om du naket visade hos,
vad ditt inre går omkring och bär

För ju mer du målar över din värld
med långa penseldrag
Färg på färg blir för mycket till slut
och det lossnar för att du blir så svag

Du faller och faller och flagnar bit
för bit och löses upp av dina egna tårar
Har du tur kanske det finns någon kvar
för vi är ju bara några du sårar

Din olycka du är duktig på att dölja
av en falsk kopia av ditt forna jag
Ditt inre bubblar av en längtan att
återkomma till en försvunnen dag

Lös upp alla färger och grunda väl
av en härlig ljus grund så vit
Du kommer att märka att ditt inre
växer bit för bit

Vi har också en längtan att återse
orginalet där ramen är äkta
Ta den tid du behöver och gör det
i lugn takt och inte jäkta

Är du bara öppen, rak och ärlig mot
dig själv och dina vänner
Får du så mycket tillbaka och att
vi ärligt menar vad vi känner

Se det som en erfarenhetens resa
av oäkta ljusglimtar av falska diamanter
Öppna ditt inre och låt oss få vara med
och laga dina spruckna ramkanter