Jag minns knappt den tid då livet var värt att leva
hur det var att se och uppskatta allt dagarna gav
När mörkret en dag kom till mig, grep tag om min själ
allting var förlorat

Den tryckande värmen, de stigande ropen, det blev en del av mig
Allting jag någonsin trott på brändes obarmhärtigt ur mitt hjärta
Bara askan blev kvar, blåstes bort av mitt sista andetag
Luften tog slut

Det lilla ljus som kvarstod inom mig när mörkret kapslat in mig
Min enda anledning att kippa efter luft, hopplöst
Någonstans ristat i min förlorade själ finns ditt namn
Låt mig stryka det, låt mig ge mig av
Om jag kan