Du är hemma nu, Pappa.
Vågorna vaggar dig ut i evigheten,
tillbaka till den ro du en gång haft.

Din resa blev alltför kort, Pappa,
men vi är tacksamma för att vi fick finnas
vid din sida så länge som den varade.

En resa kan aldrig vara ogjord, Pappa,
och minnena, glädjen, skratten, lekarna
och äventyren finns för alltid kvar i oss.

Det här var din plats, Pappa, allting
runtomkring är du; vattnet, ängen,
skogarna, sommarmorgonen, myrarna
och den röda himlen över kullarna.

Allting här är du!
Därför, Pappa, kommer vi bara
att älska det så mycket mera nu -
för innerst inne är det dig vi älskar då.

Vi saknar dig, Pappa,
och vill ingenting annat
än att ha dig här hos oss igen.
Men vi vet att det inte går, så allt
som återstår för oss att säga nu är –
välkommen hem, Pappa!