Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dikt från tiden då jag återtog makten över mitt naturliga uttryck. Kanske en udda titel på dikten. Men den är sprungen ur en bild enbart målad i blått.


Blå

Livet som det borde vara
att befinna sig mitt i sin inre svalka
att sköljas över av en innerlig renhet och kärlek

En vacker kraft, obegränsad av total frihet
frihet att vara i en tyngdlös skönhet
ett härbärge för en ömtålig själ

Vila i mitt inre kraftrum där ingen ser och dömer ut,
där sjunger de vackraste fåglarn
de klokaste krafterna vinner respekt
och utstrålar ödmjukhet

Omgärdad av en bejakande sfär
där vila och integritet är mitt fundament






Fri vers av Sara Anteskog
Läst 221 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-08 11:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara Anteskog